Ikoner är en av de företeelser som förknippas mest med den ortodoxa kyrkan. Det grekiska ordet oikon betyder bokstavligt ”bild” och ursprungligen betydde ordet vilka bilder som helst. Dagens ortodoxa kyrka definierar ikonen som en avbildning av en helig urbild såsom Kristus, helgon eller en helig händelse som gett upphov till en kyrklig högtid. Tekniskt kan ikoner vara till exempel mosaiker, gjutna i metall, eller målningar på trä, tyg, väggpanel eller papper.
Den ortodoxa kyrkans lära om ikoner formulerades i det sjunde ekumeniska konciliet i Nicea år 787, enligt vilket ikoner skall visas vördnad på motsvarande sätt som korset och evangelieboken. De ortodoxa visar sin vördnad genom att kyssa ikoner, buga till marken inför dem och genom att tända böneljus inför dem. Genom detta tillbeds inte den materiella avbilden utan dess heliga urbild.
Många ikoner, särskilt undergörande sådana, har blivit speciellt ryktbara. En sådan ikon med svensk anknytning är Guds Moders ikon av Stockholm.
