Den gudomliga liturgin är den ortodoxa benämningen på en gudstjänst där nattvarden, eukaristin, firas. Den gudomliga liturgin, där medlemmar samlas för ett gemensamt nattvardsfirande, är kyrkans absolut viktigaste gudstjänst. Den gudomliga liturgin utgör kärnan i en ortodox församlings liv.
Den vanligast förekommande liturgin härrör från Antiokien i Mindre Asien, men tillskrivs Konstantinopels patriark Johannes Chrysostomos som levde under andra hälften av 300-talet. Vid särskilda tillfällen, framför allt under påskfastan, firas Basilios den Stores liturgi. Basilios den Store var en kyrkofader och biskop som var verksam i Kappadokien på 300-talet.
En gudomlig liturgi består av tre delar:
– Strax före liturgin förrättas en proskomidi (grek. frambärande), under vilken prästen förbereder vin och nattvardsbröd, prosfora, inför eukaristin.
– Katekumenernas liturgi med epistel- och evanglieläsningar.
– De troendes liturgi med gemensam trosbekännelse och själva eukaristin.
Under påskfastan firas eukaristin endast på söndagar. Därför förrättas det på onsdagar och fredagar under fastan gudstjänster där nattvard som konsekrerats i föregående söndagens liturgi delas ut. Dessa gudstjänster benämns de förutinvigda gåvornas liturgi, även kallad fasteliturgi eller Gregorios Dialogos liturgi.
Ortodoxa kyrkan definierar samfund som en eukaristisk gemenskap. I den tidiga kyrkan fick bokstavligen endast medlemmar närvara under de troendes liturgi, och i många ortodoxa församlingar utropas ännu idag ”Ni som är katekumener, träd ut, må ingen av katekumenerna vara tillstädes!” inför trosbekännelsen som läses inför eukaristin. I dag behöver dock ingen lämna kyrkan.
Deltagandet i den ortodoxa nattvarden är emellertid alltjämt reserverad för medlemmar i den ortodoxa kyrkan. Ortodoxa deltar inte heller i eukaristin hos andra samfund. Den ortodoxa kyrkan ser ett gemensamt nattvardsfirande som det yttersta målet för den ekumeniska rörelsen, inte som ett medel därtill.